Det går ju så bra för Kiruna ...

Per Välitalo har en debattartikel införd i Norrbottens Kuriren 20 februari. Ett mycket bra inlägg där han tar upp många frågor som jag här berört tidigare. Vem betalar? Får kommunen ersättning för sina merkostnader? Ställer kommunen några krav? Varför inte kräva en del av LKABs vinst? m.m. Här är därför inlägget i sin helhet:

Det går ju så bra för Kiruna ...
Socialdemokraterna och borgarna, som styr i Kiruna, har beslutat i barn- och utbildningsnämden att minska på budgeten till läromedel för grund- och gymnasieskolorna med nästan fyra miljoner. Alltså spara. Man sparkar också minst 16 lärare. Samtidigt anställer man fler rektorer och chefer i skolsystemet. Barn- och utbildnings- nämdens ordförande Roger Suup (s) säger att det här är ingen neddragning! Till lärarna säger han ungefär att ni kan ju trolla med knäna och hitta på egna läromedel !
Socialborgarna är också överens om att satsa på det så kallade Hjalmars Hus med drygt 100 miljoner och under-jordsgarage mitt i centrum för åtskil-liga tiotals miljoner. ?Underjordsgarage i Kiruna? som om det inte fanns plats på backen ovan jord. Till råga på allt ska man göra dessa miljoninvesteringar i princip på den brytbara malmkroppen.
Man har också anställt en hel del nya konsulter och tjänstemän för den så kallade ?flytten av staden?. Plus att en hel del av dom tidigare tjänstemännen arbetar med flytten. Dessa arbeten lär kosta åtskilliga miljoner för skatte-betalarna i Kiruna. Givetvis skall dom här arbetena och planeringarna betalas av staten, den som är ägare till företaget LKAB och som är orsak till merarbetena.
Jag har inte sett någonstans eller något beslut att man kräver staten för ovanstående kostnader. Det skulle vara inressant att veta vad summan är som skattebetalarna står för. Nu och i framtiden. Också intressant och veta vilka krav man har ställt på regeringen och LKAB.
Näringsministern Thomas Östros var ju i Kiruna för ett tag sen och enligt pressen lovade han i princip ingenting. Enligt honom var det en affär mellan LKAB och kommunen. Min fråga är då till styrande politiker: Hur långt har man kommit i ersättningsfrågan på grund av kommande malmbrytning ?
Som jag ser det finns det heller inga som helst krav från dom styrande i Malmberget, Koskuskulle och Gällivare. Där torde det också vara ungefär samma procedur när det gäller malmbrytningen.
Jag tror och vet att när de nuvarande investeringarna i gruvorna är över om tre till fem år så kommer det knappast att finnas fler antällda på LKAB. I så fall är det mycket marginellt.
Det de styrande politiker, riksdagsledamöter och landshövding resolut skall kräva är en del av vinsterna från statliga bolag som LKAB och Vattenfall. Vi kan exempelvis kräva att 50 procent av LKABs vinstutdelning till staten årligen betalas ut till malmfältskommunerna. Det kommer att röra sig i dagsläget om ungefär 2,5 miljarder kronor.
Då har malmfältskommunerna pengar till skapandet av nya företag, satsa på bra utbildningar för våra ungdomar, satsa på världens bästa äldre- och handikappomsorg, bygga upp infrastrukturer och så vidare. Vi kan också sänka kommunalskatterna till dom absolut lägsta i Sverige. Och det i sin tur kommer att skapa nya inflyttningar och företag.
Det är inte som Hans Swedell och Per-Ola Eriksson säger, att just nu är vi i en brytpunkt och att befolkningen kommer att öka framledes. Struntprat!
Det kommer att bli samma visa efter investeringsperioden. Vi kommer att sitta där med ändan bar, stor arbetslöshet, stor avflyttning av speciellt ung-domar, bostadsöverskott och så vidare.
Ledarna saknar framåtanda och visioner för länet.
I Kiruna kommun skär man ned i stället för att satsa på det viktigaste vi har. Nämligen barn och ungdom.
Samtidigt som man ska satsa 100-tals miljoner i en malmgrop.
Per Välitalo
medlem i kirunapartiet

Möten i stadshuset

Flera möten ordnas då allmänheten får prata med politiker och tjänstemän. Varför ordnar inte kommunen offentliga stormöten istället? Törs man inte? Jag har inget intresse av att prata med politiker och tjänstemän som har helt andra åsikter än mig och som knappast övertygas om annat genom småprat. Varför får inte allmänheten chansen att offentligt fråga ut politiker och tjänstemän? Hela arrangemanget med olika möten för företagare, kvinnor och ungdomar verkar omtänksamt, men i själva verket är det en genomtänkt strategi för att tysta den offentliga debatten.

Kiruna måste ställa krav

Skrev för drygt en månad sen i inlägg på SAPs och Kirunapartiets debattforum att

Det finns inget parti som tar till vara Kirunas intressen.
Jag vill starta en politisk rörelse med två enkla mål:

1) LKAB betalar per brutet ton malm till Kiruna kommun.
2) Kiruna går ur Landstinget

En del tolkade det som att jag ville starta ett parti. Jag tror inte på en/två-frågepartier, men jag tycker att etablerade partier skulle kunna genomdriva dessa två punkter. Kiruna kommun är i en utmärkt förhandlingssituation. Innan detaljplanen ändras för att tillåta gruvbrytning kan man driva igenom en ersättning per ton bruten malm (kanske flytt av huvudkontoret till Kiruna samt ett stålverk också...) från LKAB. Jag har för mig att Kiruna var Sveriges rikaste kommun på 50-talet när bolag fortfarande betalade kommunal skatt. Det skulle kunna ske igen om vi hade politiker som såg till stadens bästa och vågade ställa krav. När Kommunens ekonomi är på fötter igen kan vi sedan gå ur Landstinget, eller ordna ett eget landsting med de andra inlandskommunerna så att vi åter igen kan få något att säga till om i den sjukvård som vi betalar för.

Kiruna befinner sig vid ett vägskäl mellan en ljus och en mörk framtid.
Ställs inga krav befarar jag att vi är Sveriges fattigaste kommun om 10 år.

LKAB sponsar Luleå

LKAB sponsar Luleå Hockey med miljonbelopp. Det motiveras av Tore Fällén, verksamhetschef för området kommunikation inom LKAB med att

Vi ser mer affärsinriktat på sponsringen och går in kraftfullare och mer målinriktat i det nya avtalet. Det har också ett oerhört mervärde att satsa på Luleå som ort, säger han.

Tore Fällén säger att man i högre grad försöker förlägga kundkontakter till Luleå i stället för till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Då är det bra att kunna bjuda kunderna på elitseriehockey på kvällen.

Han påpekar också att Luleå tekniska universitet har blivit en viktig bas där LKAB rekryterar de flesta av sina ingenjörer. Elitseriehockeyn viktig för att öka universitets attraktionskraft.

Malmfälten är och förblir hemmaarena, men vi ser hela länet som en motor. Det är viktigt att så många som möjligt av ungdomarna stannar i länet för att studera i Luleå, säger han.

Hans påstående att man ser mer affärsinriktat på sponsringen finner jag skrattretande.
Det säljs knappast mer malm med reklam i COOP arena. Studenter söker knappast till Luleå för att de sett LKABs logo på Sportnytt. Min enda slutsats är att LKABs chefer i Luleå vill gå på hockey på vad som i förlängningen är skattebetalarnas pengar. Att ett företag stödjer lokal sport i den stad där deras anställda bor kan motiveras med att det är i de anstlldas intresse, men att ett statligt bolag stödjer sport 30 mil bort måste strida mot aktieägarnas (vi i förlängningen) intresse. Luleå är ingen motor i länet, för Kiruna är Luleå en släpvagn, eller möjligen en punktering. LKAB har huvudkontoret i Luleå när Kiruna skulle vara det affärsmässiga valet. Gruvforskningen borde finnas i Kiruna. Stålverk borde finnas i Kiruna. Ett sjukhus borde finnas i Kiruna.
Allt detta är politiska beslut utan rationalitet, och Kiruna lider nu av att den politiska makten finns vid kusten, och att Kiruna haft svaga politiker.